LillaFlickanAnna

Om cirkus en kvart sätter vi oss i bilen mot lilla småland eller rättare sagt, Växjö. Vi skulle åkt för cirka 50 minuter sedan. Men familjen Nilsson är inte den bäste familjen på att stiga upp eller packa sig i väg.
Farfar fyller 80 så de blir kalas.
Efter mycket om och men så är det nu bestämt att vi stannar tills på lördagen.. Och som vanligt är det jag som trotsar. Jag är 17 va?!... När man brinner för någonting och vill båda delarna så kan jag inte välja, men jätte gärna komprimissa. Jag hade kunnat ta ett tåg hem i kväll, för att få åka med på hästtävlingen med Carro på lördag. Men efter att nästan haft panik ångest i natt så bestämde jag mig i morse att jag stannar kvar. Farmor och farfar träffar 2 gånger på ett år, ungefär. Carro och hästarna träffar jag i stort sett nästan varje dag, och dem finns kvar i mitt liv ett antal år till, men det gör inte Farmor och farfar...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Nu har jag och mina två syskon varit och besökt lilla mormor.. Det är rätt segt med all mat och tjöt om att man gör de och de, och det är fel men inte de... Det ända man hör just nu är bla bla bla och åter blaa.. Men man träffa dem för sällan och då är det bara att offra sig.
Igår på farfars 80årskalas åt vi tre rätters middag, men andra ord, jag har ätit mat för minst en vecka. När vi har kommit hem så blir det hård bantning och lite till.... Jag få köra på äppeldieten eller någonting åt det håller. Men lite mysigt är det allt. Fast det som verkligen är mysigt när man åker ner hit, till dem mörka skogarna är att få åka bil. Att ha ett baksäte för sig själv, eller delat med lilla syster är inte helt fel. En kudde och musiken i öronen ifrån Ipoden är de bästa som finns. Jag sov heeeeela långa vägen på väg ner och lär göra det hela långa väg hem också.
Just nu för tillfället saknar jag Carro och hästarna ganska mycket. Hade helldre varit på hästtävling med dem än att sitta på en stol och känna att jag växer på bredden. Lite tur är det allt att pappa tog med sig sin dator så jag kan underhålla mig lite i allafal :)
Usch vad jag klagar och gnäller.
Nu ska jag äta farmos mat och sedan till efterrätt blir det hallon och grädde... Farmors mat är liksom bäst och den kommer alltid att vara det !

Se you at home babes!