Just nu är allting bara jobbigt ...
Allt känns bara bajs. Jobbigt, tugnt m.m.. Jag vill verkligen bara kräva ner mig så långt ner jag bara kan. inte till droga på allt så har jag så förbannat ont i min fot att jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag hatar allt och alla just nu, jag vet inte vad jag ska göra. Är fruktansvärt uttråkad, rastlös ALLT man bara kan vara. Jag dööööööör.
Alla smärtstilladetabletter för foten gör fan inte saker och ting bättre här i livet.......... BLÄÄÄÄÄ....
Som en viss vän sa tillmig i dag
-Anna, det kallas bivärkningar.
-Tack! Jag vet. Jag hatar mitt liv än då!!!!
- Ta det lungt, det blir bättre snart. Andas lungt.
Om blickar ändå kunde döda.
Mina vänner är ovänner med varandra, och där står jag som vanligt i mitten och fattar ingenting. Vet intr hur jag ska kunna för att få dem att förstå att jag inte väljer någons parti eller sida, utan står som neutral liten jävla tönt med ett fult gips och två extra järn ben för att jag tycker det är kul, INTE. Jag tycker ingenting. Visst jag har min aåsikter, men jag framför dem inte. Så därför tycker jag ingenting om just den saker. Så de så.
Jag har gett upp mitt livskärlek, oj vad jag tog i. ( Nu lät det som om jag miste min man jag varit tillsammans med i 150år eller något, men så allvarligt är det kanske inte riktigt) Mer någon som jag tycker om väldigt VÄLDIGT mycket för en av mina bästa vänner..... Kroppen känns inte helt okej... Jag har drabbats av sydromen; BRUSTET TONÅRSHJÄRTA!!
Pappa är i Stockholm på kurs och mina systrar har övergivit mig med båda hundarna.... Jag känner mig helt trygg med en understimulerad hund som inte går att kontrollera när hon inte sysselsätts och en 6 månader gammal valp som äter upp huset nerifrån och upp........ Jag är så himmla glad för att min skull nu ....Jag går i skolan och har sjukt mycket att göra som jag bara inte orkar att ta tag i..... Pappa kommer hem på fredag kväll, seeeent. Känns tryggt att det vara är tisdag idag.
Finns 4 ord att säga : JAG ORKAR INTE MER!!!
Förtillfället, få mig frisk så är jag en mycket gladare person, sysselsätt mig så blir jag gymt mycket trevligare att ha med att göra med och prata med . . .
Jag hatar allt och alla just nu, jag vet inte vad jag ska göra. Är fruktansvärt uttråkad, rastlös ALLT man bara kan vara. Jag dööööööör.
Alla smärtstilladetabletter för foten gör fan inte saker och ting bättre här i livet.......... BLÄÄÄÄÄ....
Som en viss vän sa tillmig i dag
-Anna, det kallas bivärkningar.
-Tack! Jag vet. Jag hatar mitt liv än då!!!!
- Ta det lungt, det blir bättre snart. Andas lungt.
Om blickar ändå kunde döda.
Mina vänner är ovänner med varandra, och där står jag som vanligt i mitten och fattar ingenting. Vet intr hur jag ska kunna för att få dem att förstå att jag inte väljer någons parti eller sida, utan står som neutral liten jävla tönt med ett fult gips och två extra järn ben för att jag tycker det är kul, INTE. Jag tycker ingenting. Visst jag har min aåsikter, men jag framför dem inte. Så därför tycker jag ingenting om just den saker. Så de så.
Jag har gett upp mitt livskärlek, oj vad jag tog i. ( Nu lät det som om jag miste min man jag varit tillsammans med i 150år eller något, men så allvarligt är det kanske inte riktigt) Mer någon som jag tycker om väldigt VÄLDIGT mycket för en av mina bästa vänner..... Kroppen känns inte helt okej... Jag har drabbats av sydromen; BRUSTET TONÅRSHJÄRTA!!
Pappa är i Stockholm på kurs och mina systrar har övergivit mig med båda hundarna.... Jag känner mig helt trygg med en understimulerad hund som inte går att kontrollera när hon inte sysselsätts och en 6 månader gammal valp som äter upp huset nerifrån och upp........ Jag är så himmla glad för att min skull nu ....Jag går i skolan och har sjukt mycket att göra som jag bara inte orkar att ta tag i..... Pappa kommer hem på fredag kväll, seeeent. Känns tryggt att det vara är tisdag idag.
Finns 4 ord att säga : JAG ORKAR INTE MER!!!
Förtillfället, få mig frisk så är jag en mycket gladare person, sysselsätt mig så blir jag gymt mycket trevligare att ha med att göra med och prata med . . .
Kommentarer
Postat av: Lizette
Jag börjar tycka allvarligt synd om din omgiving just nu. =P Du har ett äckligt humör när du är uttråkad ;) Men jag tycker synd om dig med... Om det är till någon tröst överhuvud taget så tänker jag på dig (tyvärr är det lite dyrt att ringa från USA). Krya på dig och hoppas att du blir av med gipset snart! Kram Lille
Trackback