Sportlov, om tre timmar . .
Neeej, bloggen är inte nerlagd... Bara inte orkat bry mig... Men nu är jag tvingad av min kära vän att börja skriva igen så då får jag väl göra det....
Sitter i skolan, allmänt tråkigt. Men jag ska väl kunna stå ut fram till klockan 12 i allafall.. Hoppas jag. Har visseligen gett upp skolan helt, men även jag kommer väl komma tillbaka till verkligheten igen, eller? ....
Just nu känns allting bara jobbigt. Jag vill verkligen bara fly från allt. Glömma det som varit och börja på någonting nytt... Men hur jävla lätt är det när tankarna och massa bilder vägrar att försvinna ifrån huvudet. Ångesten är hög och allt jag gör och säger blir bara fel. Jag hade behövt åka iväg någonstans, där jag bara kan koncentrera mig på mig själv, för en gångs skull och sluta vara till lags för alla andra, skita i vad andra tycker. Bara få vara egoistiks för en gångs skull. Just me.
Carro åkte i väg till sälen med familj i måndagskväll så nu är jag tillbaka i dem gammla tiderna igen. Jag har haft hästarna själv, visseligen får jag ju då inte rida på riktigt så jag håller mig till skritten. Jag bara gå runt och njuter av att så här var det innan operationen, jag saknar verkligen det! Det är jätte tråkigt att inte ha henne hemma, rätt trist att få vara i stallet själv och det är rätt jobbigt att åka buss. foten protesterar.... Men vafan. Har jag klarat tre dagar så klarar jag en dag till! Pappa sa att han till och med kunde hämta mig, det händer inte ofta, så någontin är fel med den gubben ibland.
Tror han har vunnit på lotto eller någonting för i slutet av Juni åker vi till Turkiet, kommer nu inte ihåg datumet men någon gång i allafall..... Jag få nog hem och snoka och se om jag hittar någon check hemma med en mille på eller någonting.
Ifredags hade vi "par middag" hemma hos mig, obsavera nu då att jag fortfarande är en olycklig nästintill desperat singel. Näe desperat var kanske lite väl att ta i. Nu har mina vänner fått för sig att para ihop mig med någon snubbe.... Det hände inte mycket i fredag i allfall. Satt hemma hos mig, tjatade massa skit och åt, blev även en film... Nu ska vi tydligen göra om samma prosedur på lördag hemma hos Patricias kille... Jag börjar bli rätt nervös för det ligger någon lurt och klämmer i deras tankar... Dem håller inne på någonting som jag inte riktigt tycker om. Det återstår och se på lördag ....
Saknaden växer och växer, och jag försöker verkligen få dig ur mitt huvud med det går inte.... Jag har aldrig fäst mig vid en person som jag har gjort vid dig....
Jag vill verkligen men jag kan inte, jag får inte.....
Sitter i skolan, allmänt tråkigt. Men jag ska väl kunna stå ut fram till klockan 12 i allafall.. Hoppas jag. Har visseligen gett upp skolan helt, men även jag kommer väl komma tillbaka till verkligheten igen, eller? ....
Just nu känns allting bara jobbigt. Jag vill verkligen bara fly från allt. Glömma det som varit och börja på någonting nytt... Men hur jävla lätt är det när tankarna och massa bilder vägrar att försvinna ifrån huvudet. Ångesten är hög och allt jag gör och säger blir bara fel. Jag hade behövt åka iväg någonstans, där jag bara kan koncentrera mig på mig själv, för en gångs skull och sluta vara till lags för alla andra, skita i vad andra tycker. Bara få vara egoistiks för en gångs skull. Just me.
Carro åkte i väg till sälen med familj i måndagskväll så nu är jag tillbaka i dem gammla tiderna igen. Jag har haft hästarna själv, visseligen får jag ju då inte rida på riktigt så jag håller mig till skritten. Jag bara gå runt och njuter av att så här var det innan operationen, jag saknar verkligen det! Det är jätte tråkigt att inte ha henne hemma, rätt trist att få vara i stallet själv och det är rätt jobbigt att åka buss. foten protesterar.... Men vafan. Har jag klarat tre dagar så klarar jag en dag till! Pappa sa att han till och med kunde hämta mig, det händer inte ofta, så någontin är fel med den gubben ibland.
Tror han har vunnit på lotto eller någonting för i slutet av Juni åker vi till Turkiet, kommer nu inte ihåg datumet men någon gång i allafall..... Jag få nog hem och snoka och se om jag hittar någon check hemma med en mille på eller någonting.
Ifredags hade vi "par middag" hemma hos mig, obsavera nu då att jag fortfarande är en olycklig nästintill desperat singel. Näe desperat var kanske lite väl att ta i. Nu har mina vänner fått för sig att para ihop mig med någon snubbe.... Det hände inte mycket i fredag i allfall. Satt hemma hos mig, tjatade massa skit och åt, blev även en film... Nu ska vi tydligen göra om samma prosedur på lördag hemma hos Patricias kille... Jag börjar bli rätt nervös för det ligger någon lurt och klämmer i deras tankar... Dem håller inne på någonting som jag inte riktigt tycker om. Det återstår och se på lördag ....
Saknaden växer och växer, och jag försöker verkligen få dig ur mitt huvud med det går inte.... Jag har aldrig fäst mig vid en person som jag har gjort vid dig....
Jag vill verkligen men jag kan inte, jag får inte.....
Kommentarer
Trackback
