Allt Om Ingenting..
Jag har inte riktigt någonting att säga, inte någonting vettigt iallafall. Jag tillbringar endast min tid i stallet och i min säng.. De är där jag trivs bäst!
Tröttheten börjar ta över mig, att ständigt räknas som sist eller som sämst börja gå mig på nerverna. Tidigare har jag accepterat de, ryckt på axlarna och inte sagt någonting. Bara levt efter de som varit, Det är precis som någonting äter mig innefrån och ut.. Mitt tålamord är nästan slut..
Fortfarade mobillös.. Kommer inte att få någon mobil försän i augusti, som jag sagt tidigare.. hoppas på tidigare. Pappa ska ringa till 3 och prata med dom på måndag, hoppas dom kan lösa de! Dom är rätt schyssta på 3! Men Kännslan att ingen kan ringa till en, att man själv inte kan ringa till någon. Man är som fast bunden i ett rep som inte går att knyta upp...
Jag trodde verkligen att du hade bättrat på dig, jag började nästan att trivas i din närvaro, och du började att inse din mamma roll, Trodde jag. Den mamman som jag och mina syskon vill ha, en mamma som bry sig och ta till sig det man säger till henne, men du förstörde det!
Jag har aldrig villjat att tro på vad pappa har sagt; att du aldrig kommer bli den mamman som vi önskat oss, jag har bara skakat bort den tanken men nu, nu har jag insett att han kanske har rätt ändå. Jag hoppades på de bästa men de kunde inte bli värre än vad det blivit nu... Synd att du inte förstår vad de är du säger och gör..
Tröttheten börjar ta över mig, att ständigt räknas som sist eller som sämst börja gå mig på nerverna. Tidigare har jag accepterat de, ryckt på axlarna och inte sagt någonting. Bara levt efter de som varit, Det är precis som någonting äter mig innefrån och ut.. Mitt tålamord är nästan slut..
Fortfarade mobillös.. Kommer inte att få någon mobil försän i augusti, som jag sagt tidigare.. hoppas på tidigare. Pappa ska ringa till 3 och prata med dom på måndag, hoppas dom kan lösa de! Dom är rätt schyssta på 3! Men Kännslan att ingen kan ringa till en, att man själv inte kan ringa till någon. Man är som fast bunden i ett rep som inte går att knyta upp...
Jag trodde verkligen att du hade bättrat på dig, jag började nästan att trivas i din närvaro, och du började att inse din mamma roll, Trodde jag. Den mamman som jag och mina syskon vill ha, en mamma som bry sig och ta till sig det man säger till henne, men du förstörde det!
Jag har aldrig villjat att tro på vad pappa har sagt; att du aldrig kommer bli den mamman som vi önskat oss, jag har bara skakat bort den tanken men nu, nu har jag insett att han kanske har rätt ändå. Jag hoppades på de bästa men de kunde inte bli värre än vad det blivit nu... Synd att du inte förstår vad de är du säger och gör..
Kommentarer
Trackback
