Spring feelings ;D
Tänkte ni på de i måndags och i dag? ATT SOLEN SKEN! så gott att se att våren/sommaren är på väg! längtar .
Men jag får fan inte tillbringa någonting i de fina skol skenet, näe då måste man sitta på en förbannat jävla tråkig No lektion och läsa om optik, visseligen hade vi prov i dag så de va sista dagen jag förhoppningsvis slipper att läsa om konkava och konxexa liser, kan säga att de är uttråkande. Har någ sommat på ett antal lektioner... "/ ( hör visseligen inte till min vana )
På tal om någonting annat, Malin Berglund. Hon skrämmer mig! Ärligt talat, så har jag dubbel moral när de handlar om den människan. Hon har valt själv att dra sig undan, hon har valt helt själv att gå runt ensam och att hon är blyg kanske hon inte själv kan hjälpa, eller?. Hon har levt så här sedan hon började 1:an, hon har gått i klass 9B i snart 3 år. Hon har någonting som är löst i huvudet! Man går inte runt och skrattar, sjunger eller pratar hög för sig själv + så dansar människan, tro fan att killarna märker ut henne som ett perfekt mobboffer, eller? Har jag fel? Okej, jag pratar också högt för mig själv, NÄR JAG ÄR SJÄLV. Inte i skolan. Men de va inte de jag ska komma fram till.
Nu då har de kommit fram till att hon mår dåligt, och har skadats sig själv. Vilket är skrämmande. Vi såg de på gympad, men vi ville inte fråga henne för vi tyckte de va för personligt, visseligen va de ju ett rop på hjälp, men då kom Tove och tog insiativet och gick och sa till lärarna, på så sätt har hon fått hjälp nu.
Så gav hon sin dagbok till mig ovh Pauline för en vecka sedan ungeför.. lite mindre. Vi fattade först inte de men sedan kom jag på att der var också ett rop på hjälp. I allafall så spred ju de sig fortare än kvickt att vi hade dagboken.. Dum tnåg. Så har de varit veckans ämne i skolan...Alla snackar om den, vilket måste kännas hemskt för Malin om hon nu har hört de, vilket vi inte vet. Vi har inte sagt någonting om vad som stod i den.. men de snackas än då.
Jag har inte en aning varför jag skriver de här? :O . Men jag måste bara berätta en sak som skrämmer mig till vettet!! Eftersom honbara sitter brevid och lyssnar på vad vi pratar om så känner hon oss så jävla väl! hon vet exat ALLT, och jag menar verkligen ALLT! Men vi känner henne inte, eftersomhon inte pratar med oss, och i princip så handlade hela dagboken om de.
Och nu ska jagvara tyst.... Orkar fan inte tänka på de på mera, hela skoldagarna består av en jävla massa möten men den människan..
Men jag får fan inte tillbringa någonting i de fina skol skenet, näe då måste man sitta på en förbannat jävla tråkig No lektion och läsa om optik, visseligen hade vi prov i dag så de va sista dagen jag förhoppningsvis slipper att läsa om konkava och konxexa liser, kan säga att de är uttråkande. Har någ sommat på ett antal lektioner... "/ ( hör visseligen inte till min vana )
På tal om någonting annat, Malin Berglund. Hon skrämmer mig! Ärligt talat, så har jag dubbel moral när de handlar om den människan. Hon har valt själv att dra sig undan, hon har valt helt själv att gå runt ensam och att hon är blyg kanske hon inte själv kan hjälpa, eller?. Hon har levt så här sedan hon började 1:an, hon har gått i klass 9B i snart 3 år. Hon har någonting som är löst i huvudet! Man går inte runt och skrattar, sjunger eller pratar hög för sig själv + så dansar människan, tro fan att killarna märker ut henne som ett perfekt mobboffer, eller? Har jag fel? Okej, jag pratar också högt för mig själv, NÄR JAG ÄR SJÄLV. Inte i skolan. Men de va inte de jag ska komma fram till.
Nu då har de kommit fram till att hon mår dåligt, och har skadats sig själv. Vilket är skrämmande. Vi såg de på gympad, men vi ville inte fråga henne för vi tyckte de va för personligt, visseligen va de ju ett rop på hjälp, men då kom Tove och tog insiativet och gick och sa till lärarna, på så sätt har hon fått hjälp nu.
Så gav hon sin dagbok till mig ovh Pauline för en vecka sedan ungeför.. lite mindre. Vi fattade först inte de men sedan kom jag på att der var också ett rop på hjälp. I allafall så spred ju de sig fortare än kvickt att vi hade dagboken.. Dum tnåg. Så har de varit veckans ämne i skolan...Alla snackar om den, vilket måste kännas hemskt för Malin om hon nu har hört de, vilket vi inte vet. Vi har inte sagt någonting om vad som stod i den.. men de snackas än då.
Jag har inte en aning varför jag skriver de här? :O . Men jag måste bara berätta en sak som skrämmer mig till vettet!! Eftersom honbara sitter brevid och lyssnar på vad vi pratar om så känner hon oss så jävla väl! hon vet exat ALLT, och jag menar verkligen ALLT! Men vi känner henne inte, eftersomhon inte pratar med oss, och i princip så handlade hela dagboken om de.
Och nu ska jagvara tyst.... Orkar fan inte tänka på de på mera, hela skoldagarna består av en jävla massa möten men den människan..
Kommentarer
Trackback
